tanken har slagit mig
kanske det är de jag gör fel, jag tänker för mycket?
är jag speciell för dig? är jag någon som syns mer än andra i dina ögon?
är jag anorlunda till skillnad från andra?
jag vet att jag backar, att jag tar avståd, men de är inte med mening.
jag är bara rädd för att bli crossad, att bli nertryckt igen.
man skall leva i nuet, men jag har blivit så jävla blixt fucking förälskad i dig så jag vet ibland inte vart jag skall ta vägen.
rädd för att bli lämnad igen, rädd för att såra dig.
rädd för att ge förmycket och inte få känslor bersvarade.
vill bara säga att jag älskar dig, beacuse i really do, but i cant.
sorry.
